Interview norra skåne!

Alltså. Ni får ursäkta men nu börjar jag bli trött på alla Journalister-är så-himla-dåliga-inlägg.
Jag tycker att artikeln i Norra Skåne var riktigt bra. Gustaf Erikssons uppdrag är INTE att skriva en text för alla Ark-fans som läst allting redan. Hans uppdrag är att skriva en artikel för tidningens läsare, varav en del, men inte alla, ska till Tivolirock. Han väljer då vinkeln att nu har alla i bandet familj. Inte så konstigt - det är det som är nytt den här turnén. Jag vet att många tidningar skrivit om det redan, men han skriver för sina läsare. Han kan nte utgå från att alla läst alla andra artiklar.


Att i den här artikeln börja fråga om inspiration till olika låtar och så hade varit helt fel. Åter igen - majoriteten som läser den här artikeln i Norra Skåne har aldrig hört In full regalia. Majoriteten ska inte ens gå på konserten. Men de är förmodligen - jo faktiskt! - intresserade av vad familjelivet betyder för inställningen till musiken.

Och det verkar ju som om Ola faktiskt också vill prata om det. Innan var han extremt hemlig med sitt privatliv. Idag pratar han om sin dotter från scenen. Det här är det viktigaste som hänt honom och det påverkar hans artisteri. Självklart ställer reportrarna frågor om det. Det handlar inte om att de inte gör research. Det handlar om vad som är aktuellt just nu.

Jag har all respekt för att en del tycker att det här är jobbigt. Jag har också all respekt för att många inte känner igen sig och tycker att allt är förändrat.
Och det är det ju. Jag har sett Ark den här turnén och tyckte att konserten var jättebra. Jättebra - men inte magisk som många tidigare spelningar varit. Och det tror jag beror på att den där anstrykningen av smärta som fanns innan är borta. Det här är inte det viktigaste i livet längre säger Ola - och det märks. Han är otroligt proffsig och han ger allt på scen. Men han är för lycklig just nu för att det ska bränna till.

För mig är det helt ok. Han har upplevt det största som finns i livet för bara ett par månader sen. Han har fått barn. I jämförelse med det bleknar allt annat. Om några år kanske han också behöver ett brejk, men just nu är han bara genomlycklig. Så länge han är det tror jag det kommer att vara såhär.

Jag vill inte trampa nån på tårna med det här inlägget. Som sagt - jag har den största respekt för att andra känner sig snuvade och besvikna. Och jag har också respekt för att alla inte tycker som jag när det gäller media och journalister. Jag tycker bara att man ska bedöma varje reporter och varje tidning utifrån sitt uppdrag. För den som vill läsa om musikaliska influenser och låtanalyser så finns jättebra musiktidningar. Och för den som tröttnat helt och inte vill läsa alls - så är det bara att låta bli. Själv blir jag lite trött på allt klagande så fort det dyker upp en tidningslänk här.

Skrev ett långt svar på det här men det "slöks" av systemet och nu får det bli lite kortare.

Ackja, vi ska väl inte sucka. Det är tvärtom ytterst glädjande att läsa att det 1. varit spelningar som åtminstone smittat NÅGRA med magi. Är förväntansfull inför Skövde ...
2. kan bli en debatt om tidningsskriverierna. Du verkar känna att "protesterna" (där jag stått för huvuddelen) börjar dominera för kraftigt, medan jag å min sida känner tvärtom! Pipen härifrån blir en piss i Missisippi när resten av världen tycks tycka att allt är som det ska.
Men - därigenom blir det ju också ett självspelande piano. Journalister skriver det som de tror att läsarna vill läsa om och vad det blir, det har vi alltså sett nu. Som jag tidigare påpekat, kommer därigenom artiklarna mer att spegla oss fans än bandet. "Det är väl det här ni vill höra, va? Va?" För inte tror jag att de "vanliga läsarna" behöver fler sådana här artiklar heller. Antingen kan de också storyn utantill - för vi sprattlar alla omkring i mediafloden numera - eller också bryr de sig faktiskt inte.

Det är helt enkelt dags att gå vidare. Och ingen ska ens våga antyda att jag känner något slags förakt mot andras pappalycka eller något i den stilen. Ola själv vet precis var jag står, och ingen artist med vettet i behåll blir väl heller sårad över att det finns fans som är för upptagna av deras musik för att orka bry sig om deras privatliv. Jag har sagt till honom, och nu säger jag det till de andra killarna, att om ni vill prata enskilt med mig om vad som helst, är det bara att kontakta mig privat. Ni är hjärtligt välkomna. Men HÄR är vi artister respektive fans och då gäller andra spelregler. Jag skriver det inte för att jag är så ego att jag bara ser till just mina intressen, utan det är för allas bästa.

Intresserad av hur familjelivet påverkar musiken, eller hur du nu skrev ... nej, nej. Det är ju inte sant, helt enkelt. Låt musiken tala för sig själv, den talar sanning. Det skulle vara en katastrof, den slutliga döden för allt vad magi heter, om vi i publiken skulle stå och grunna över artisternas privata förehavanden mitt under showen. Varje gång mediernas fokus flyttas från det professionella till det privata, brukar det dessutom vara början till slutet för artistens karriär. Eller möjligen ett symptom på att resan utför har börjat, jag vet inte. Det är ju kanske roligt och oskyldigt så länge det är roliga nyheter, men förr eller senare kommer det tråkigare saker och har man redan öppnat grinden är det bara fritt fram för hyenorna. Vi har alla sett storstjärnor valsa genom skvallerpressen med sina bröllop, vårdnadstvister, alkoholproblem och grannosämjor. Har det väl börjat slutar det inte, och därför har Olas tidigare förtegenhet kring privatlivet varit ett av hans mer lyckade drag i karriären.

På slutet av ditt inlägg nämner du, nästan i förbifarten, att det finns "jättebra musiktidningar" för den som vill läsa om musikaliska influenser och låtanalyser. Även om det inte var illa menat, blir jag lite ledsen när detta fick bli nästan en parentes. DE tidningarna har vi ju inte ens sett röken av här. IFR-magasinet självt var trevlig läsning, men det måste ju finnas mer.

Så då blir det ju verkligen så, att man får lägga ner läsandet och DESSUTOM sluta gnälla, varpå allting fortsätter precis som förut och hälsan tiger still ... för det här är alltså enda stället där vi överhuvudtaget kritiserar det som skrivs.

Bra skrivet! Jag håller med på de flesta punkterna, även om min bitterhet över journalismen generellt sätt består. Jag har lite svårt med medias ytlighet överhuvudtaget och det har inget med de senaste intervjuerna att göra. Gillar verkligen inte när journalister dumförklarar läsare, vilket de oftast gör. Men det är en annan sak. Däremot håller jag inte med om att konserterna nu skulle vara blekare på något sätt. Helsike vad det smällde och small i Varberg!! :D:D Det var det bästa jag någonsin varit med om! Rock på aboslut högsta nivå och massor med känsla! Det var fina grejer. Ja, alltså, Helsinborg var också otroligt bra, men Varberg var någonstans i 7e himlen.

Känner att jag behöver skriva något här. Jag tycker det är alldeles underbart att ni har härliga familjeliv och känner att ni har ett liv utanför musiken också. Det är jättefint och jättebra! Det tycker jag verkligen! Mer lycka till er! Och jag tycker också det är jättebra att ni kan ta lite lättare på artistskapet just p.g.a. den orsaken. Inte lättare som i inte orka engagera sig, utan lättare som i inte bry sig om vad folk tycker och hur saker och ting tas emot. Då kan ni förhoppningsvis fokusera all energi på att göra den musik ni VERKLIGEN vill göra! Det tycker jag är väldigt bra. Men jag håller absolut med om att det börjar blir riktigt tråkigt att läsa om det i alla intervjuer nu. Riktigt tråkigt - sömnvarning. Men det är ju alltid så, journalisterna verkar välja ett ämne och sen frågar de bara frågor om det ämnet i se sådär ett år. Sen byter de ämne. Varför är det så? Och vem orkar läsa sådana intervjuer? Media känns otroligt överskattat på det sättet.

I feel a bit sad when I think about "the good old times": when The Ark had a LOT of passion for what they did, when the music was the main thing, when every song was special and when they proudly had something to say. Now all these new interviews seem to be mostly about settling down, putting the family first and wondering why they used to take the band so seriously. The Ark has so many young (and also many older) fans that find this family stuff strange and not-so-interesting. I guess most of them fell in love with "The Sexy Ark" that had a special rock attitude and gave them excitement and freedom in a way. I don't think these fans like this new this-is-just-a-hobby-thinking at all. Becoming a father doesn't mean that you gotta stop being what you used to be, it doesn't mean that it's wrong to be passionate about the music, it doesn't mean that you have to act like some boring adult, it doesn't mean that you have to be so stable all the time. A person who has children can still sometimes say really stupid things, party a little, be a fool and be proud of all this. I don't want to believe that The Ark has lost a part of the thearkness that many of us love.
Sorry for this, maybe I'm just bored or something.

I understand how you feel but I haven't exactly noticed that the guys have suddenly gone "boring adults". :P I saw some pretty crazy moves in the past few days, he he. Goofy to the end!

Okay, I wanna be honest... I'd really like to read a The Ark interview that has nothing to do with their new kids and their fun family life. Maybe I'm an idiot but seriously, I'm just getting fed up with the same subject in every single article. I don't find it interesting at all anymore :/

PS. Sara Love Viberg lade på Facebook det utmärkta förslaget att ni har en organiserad skivsignering i Skövde. Jättebra idé, Sara. Använd tiden på sånt istället för att ge ytterligare en j-a dussinintervju där Ola ska berätta om hur det kändes att bli pappa och att bandet tog en paus efter 2007 och att Ola passade på att spela i JCS i mellantiden och att bandet började spela in en ny skiva i höstas och det är roligt att spela igen och bluttan bläh.
Vem behöver fler såna intervjuer? Fansen? Nej. De som är så ointresserade av The Ark att de ännu inte lärt sig de här sakerna? Nej. För övrigt kan jag berätta att enda lokala tidningen som finns kvar i Skövde har haft öknamnet Gresabla't i alla år, pga alla jordbruksannonser ...

Så välj fritt, intervju i Grisbladet eller förväntansfulla fans med buckliga skivomslag i högsta hugg ...

Oops, nu gjorde jag bort mig. Det var visst en medarrangör till er spelning som jag satt och skojade om ... hehe. Alltnog, skivsignering är fortfarande en jättebra idé och hur svårt kan det vaa, förresten.

Vad skönt, jag behöver tydligen aldrig mer läsa en intervju om och med The Ark. Det är kvalificerat slöseri med tid. Samma tugg om och om och om och om igen. För tre år sedan fick man läsa om bisexualitet, prästgårdar och Rottne tills man nästan fick krupp. Numera är det något annat ... och då har jag ändå blivit rätt restriktiv med att läsa artiklar, se på pratshower och annat. Bara att inse att jag kan lägga ner helt och hållet.

Det är för övrigt en grov missuppfattning att vi i publiken skulle vara så imponerade av era familjeliv att vi hellre ägnar oss åt dem än åt er musik, förlåt hobby var det visst. Det är billigare att stanna hemma och titta på sina egna fantastiska barn.

Det är för mig märkligt oxå att samma saker tas upp igen och igen om bandets familjeplanering osv...
Jag vill veta mer om bakrund till låtar, känslor från dem på olika gig och ja, jag vill ha en organiserad signering. Det var så tacksamt den lilla stund vi fick i Varberg som stod där.
I Linköping kan det ju bli en avslutningsfest oxå...eller vad händer sen?

Journalister orkar inte göra någon research längre och kolla vad som redan skrivits (de senaste 300 gångerna), antar jag. Tack för att jag inte är den enda som gnäller, började undra om det var mig det var fel på ...

Jag är ledsen över att det blev så här. Faktiskt riktigt rejält ledsen. Jo, för jag behövde The Ark. Ni dök upp i en period när familje- och hemmaliv stod mig upp i halsen och jag kände att jag verkligen, verkligen behövde något slags brejk från allt det där. Jag behövde få känna mig egen och vuxen igen, få rocka och släppa ansvaret för andra människor om så bara för en stund, få ägna mig åt KONSTEN som den sanna konstnörd jag är. Få bry mig bara om det för en stund, låta det vara det viktigaste i världen just då.

Precis detta håller på att tas ifrån mig och därför tillåter jag mig att protestera i högan sky. Det var något jätteviktigt för mig och det behandlas så här - det som händer på scen är bara en kul hobby nuförtiden, nu ska alla få höra om den idylliska familjepicknicken backstage istället!

Snälla The Ark, fatta att ni blir rökta om ni fortsätter att gå med på sådana här töntfrågor. Publiken känner sig underskattad och sedan går den därifrån.

Jag lämnar dem aldrig!